Dagens Datum

Senaste Nytt

Släkten är värst!

CINDYS BLOGG Så har ytterligare en vecka susat förbi och trots att vi längtar efter våren får vi nog längta ett tag till. Mössa, vantar och halsduk får bli mina accessoarer denna ruggiga måndagsmorgon.
Veckan som gått har präglats av alla möjliga inslag från galenskaper i min familj.

Min mor fyllde år i helgen och enligt sed var det kaffe och tårtkalas. Vi var en liten skara som samlades och samtalen skulle utveckla en mindre hjärnblödning orsakad av direkt släktforskning och aha-Moments.  Ett tips är: Är man född Billesholmare/Ekebyare/Landsortsbo - dvs med omnejd., så bör man kolla upp så systrarna Johanssons namn inte står på en av de sköra kvistarna på släktträdet. Risken finns då att ni lider av både dålig humor och humörsvängningar. Finns säkert någon bokstavskombo även på detta tillstånd.

Moster "Nannie" redogjorde för vem som var släkt med vem och mor kompletterade vem som var släkt med min far. Ja jisses vilken röra. Vad jag minns av alla dessa systrars bröder eller farbröders döttrar och ingifta svärsöner, kusiner och sysslingar, var namnen Valdina och Stig-Lennart. Och Wikström. Det visar sig att jag har ingift släkt som jag dessutom är uppvuxen med. Vilken trevlig överraskning sådär 33 år senare.

Jag lämnade kalaset efter tre bitar tårta och begav mig vidare till Södra Vrams Fälad för lite grillning och uppenbart mer familjemys. Jodå. Släkten är närmre än man tror även om den är ingift.

Även här blev det uppdateringar om släkt och vänner och vi skålade och välkomnade varandra in i släktbanden - om än på väldigt långt håll.

Det bästa med att ha en stor familj är att det alltid händer något spännande. Man blir liksom aldrig klar med alla dessa oändliga historier om vad som hänt de sista 50 åren.

Min "egna" lilla familj består i dagsläget av mina två barn, vars pappa har sina rötter i Malmö och Värmland, vilket kanske är tur.

Vi är båda uppvuxna här i lilla Billesholm och när vi var små minns jag en dam som kom fram till oss när vi lekte på Västergatan och kommenterade vilka söta små tvillingar vi var.. kommentarer överflödiga.

 


Barnen är Vanezza, Edvin i mitten och Sammy. Vanezza och Sammy är mina egna. Edvin är mitt bonusbarn.

 

Jag har en "bonus-son" även om jag inte är i "förhållande" med varken mamman eller pappan, men banden är så tighta att jag ser honom som mitt bonusbarn. Blod må vara tjockare än vatten, men utan vatten kan man inte överleva.

Kärlek och vänskap är det som binder samman familjer. Att man känner sig "hemma" hos någon. Trygghet. Och vi är en säregen liten familj där frugan i huset definitivt inte är jag. En god vän och tillika man, sa en gång till mig: "Cindy, du är mer man än jag någonsin kommer bli."

Men idag är gränserna mellan manligt och kvinnligt så luddigt att det enda som skiljer mig från en man är att jag faktiskt ÄR kvinna.

Jag har alltid huset fullt och hos mig är soffan alltid en plats som sällan är tom. I fredags var vi 7 personer som delade sovplatser. Pepparkakshuset har många skrymslen och vrår...

Jag önskar er alla en underbar vecka med mycket kärlek och glädje. Så hörs vi snart igen!

Cindy Johansson