Dagens Datum

Senaste Nytt

Mitt liv med terrorn


Människor korsar gågatan Omotesando i Tokyo. Lastbilen som försöker köra in i folkhavet har inget med texten eller terrorism att göra. Foto: MRG.

TERRORISM Redan som ung UD-tjänsteman fick jag lära mig att tänka på min säkerhet. Först i Tokyo. Senare i Tel Aviv, Israel. Testbädd för dagens terror. Säkerhetstänket sitter förstås i mig sedan dess men det är inte förrän nu jag på allvar måste använda det också i Sverige.
Innan jag för första gången skickades ut av det svenska Utrikesdepartementet för att tjänstgöra utomlands fick jag en säkerhetsgenomgång av UD:s säkerhetschef. Den tog inte många minuter och gick i princip ut på att det överallt finns män som kan tänkas droga unga flickor som jobbar på främmande ambassader. För att förmå dem att lämna ut hemlig information.

- Drick aldrig något som en man erbjuder dig, sa säkerhetschefen. Det är så lätt att släppa ner en sömntablett i glaset.

- OK, sa lilla jag. Det ska jag inte göra!

Det gjorde jag inte heller men ändå skulle min erfarenhet av både män och kvinnor som inte alltid ville mig väl, växa.

Det var i början av 1970-talet och helt plötsligt skulle tyska Baader Meinhof-gruppen kidnappa justitieminister Anna-Greta Leijon och stänga in henne i en läskig bur. Detta för hennes inblandning i ett attentat mot västtyska ambassaden i Stockholm. Till sin hjälp hade Baader Meinhof-gruppen den Japanska Röda Armén - och det är där som Rönnberg från BIllesholm plötsligt kommer in i bilden!

Alltså Marianne Rönnberg som då tjänstgjorde på svenska ambassaden i Tokyo - arméns hemvist - och som kom från fiendelandet Sverige!

Personligt skydd
Låter ju långsökt men i alla fall.... detta resulterade i att min och övriga utsända kollegors bostäder hårdbevakades med stora, grå pansarfordon utanför dörren. Att ambassaden bevakades på samma sätt goes without saying.

Jaha, förutom att man inte fick dricka saker främlingar erbjöd en så var man nu också tvungen att se sig om så att man inte förföljdes av terrorister.

Efter några år i Tokyo flyttade jag till Tel Aviv i Israel. Som en del av er förstår så lättade inte hotet mot en liten ambassadtjänsteman där. Där gällde det istället att hela tiden hålla koll på i vilka områden man gick och körde omkring. Precis som i Harlem på den tiden gällde det att låsa dörrarna inifrån när man körde i områden man inte kände sig hemma eller trygg i. Så att ingen skulle kunna slita upp dem och kidnappa lilla fröken diplomaten.

Se upp på stranden
Och på stranden skulle man också se upp så att det inte stod en till synes övergiven väska kvar i ens närhet. För den innehöll ibland en bomb.

 

Terrorister väljer sina mål med omsorg. En fullpackad strand en lördag t.ex., kan vara ett s.k. prioriterat mål. BIlden här tagen i Herzeliya i Israel.

 

För att inte tala om hur man måste akta sig för alla papperskorgar på stan. På busshållplatser och lite varstans. Där låg det också bomber ibland. Som exploderade. 

Och så var det bussarna själv. Särskilt nummer 5 i Tel Aviv exploderade ofta. Och just den linjen gick i mina trakter. Vilket slutade med att jag m y  c k e t sällan åkte buss alls. Jag körde min lilla gröna bil istället. Med låsta dörrar.

Vi har idag alla vetskap om att man ska akta sig för flygplatser när det gäller terrorattentat. Flygplan kan kapas och de som var på flygplatsen i Entebbe kom inte därifrån levande. Inte särskilt många i alla fall.

Omodern metod
Idag är flygplanskapningar dock inte längre moderna. Flygplatser och en rad andra officiella platser där stora mängder människor vistas samtidigt, har fått allt bättre bevakning och idag är det svårt för en terrorist att ta sig fram på dessa vägar. Även om det förstås fortfarande förekommer undantag.

Det lättaste idag är istället att ta en bil, eller som i Nice, Berlin och nu Stockholm en lastbil, och köra ihjäl folk. Ett sådant attentat är i det närmaste omöjligt att förutse. Och därmed förhindra. För man kan ju inte se varje bilist som presumtiv terrorist och mördare.

Första bilmordet
Det första bilmordet jag minns ägde rum i Jerusalem. Jag var själv i Eilat i södra Israel när jag såg på nyheterna att en terrorist kört med bil rakt in i kön vid en spårvägshållplats. Och dödat och lemlästat människor. Bland andra hade en mamma med en bebis i en barnvagn oturen att befinna sig där just då.

Bilmordet fick snart efterföljare. Inte bara i Israel utan i Europa. Senaste exemplet nu alltså i Stockholm i fredags.

I Israel har sedan en del terrorister också kört med oförutsägbara knivmord. På vem som helst och var som helst. Något som definitivt är helt omöjligt att skydda sig ifrån. I mataffären, på trottoaren, på marknaden, när som helst på dygnet.

Vi har nu alltså fått bilmordsmodellen till Sverige. Just nu diskuteras frågan huruvida vi kan sätta upp betongsuggor och andra hinder för att inte fler ska kunna göra det terroristen i fredags gjorde mitt i centrala Stockholm.

Alltid steget före
Samtidigt måste vi vara beredda på att de kriminella alltid ligger steget före oss andra. När vi kommit på hur man skyddar sig mot en sak, har de redan "uppfunnit" nästa.

Att vi efter bilmord också skulle få knivattacker - det har jag idag svårt att se. Men jag ser ett klart mönster av att tillvägagångssätten "testkörs" just i Israel. Innan de "saluförs" på övriga Europa och världen. Och det faktum att den nu gripne mannen som körde lastbilen först över människor på Drottninggatan och sedan in i varuhuset Åhléns - i förhören sagt att han gjorde det för att döda "otrogna" - bådar inte gott. Det verkar för mig mer som något jag sett och hört förut. Med början just i Israel.

Måtte vi förskonas från mer av detta. 

Marianne Rönnberg Galmor

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Kommentarer   

 
#1 Mats Ljungkvist 2017-04-11 04:28
Delat! På min sida om vägen vi har sedan 1995, att stoppa terrorismens hänsynslösa intågande genom porten till våra "öppna hjärtan"!
SFS 1994:1219 Lagen till skydd om mänskliga fri- och rättigheter!
Citera